Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjörgyn, Hlóðyn, Jörð, Nirdu-Nerthus. Thor är mögr
Hlóðynjar, Jarðar burr, Fjörgynjar burr, och att det är på
denna Fjörgyn som skandinaverna slutligen fixerat namnet
Frigg erfar man med bestämdhet af de nordiska källorna
(Lokasenna, Saxo, pros, eddan).
Namnet Nirdu (Nerthus hos Tacitus) är den äldre
feminina formen för namnet Njord. Njord är, som nämdt, oceanens
och skeppsfartens gud; Fjörgyn-Frigg den lifalstrande jordens.
Oceanen och jorden ha i den germaniska theogonien
betraktats som syskon, båda födda af gudamodern Natt-Aditi;
minnet däraf är bevaradt ännu i Gylfaginning.
Namngemensamheten mellan syskonen Njord och Nirdu har sin parallel i
namngemensamheten mellan syskonen Fröj och Fröja och
bor därför icke öfverraska.
Den karakter, med hvilken gudinnan Jord framträder i
den nordiska mythologien, har hon haft, så långt man kan
spåra tillbaka någon kännetecknande berättelse om henne.
Tacitus (Germania 40) identifierar på det bestämdaste Nirdu
med henne — Nerthum, id est, Terram matrem —, han
berättar, att longobarderna och några deras grannfolk hafva
den henne egnade gudstjänsten gemensam och anse, att hon
»ingriper i angelägenheter, som röra mänskliga ting och
nationers öden». Longobardsagan ger oss förklaringen, hvarför
särskildt longobarderna egnade henne på framstående sätt
sin dyrkan och trodde henne ingripa i nationers öden, då
denna saga förtäljer, att himmelsguden Wodans maka, Frea,
på listigt sätt förmådde Wodan att gifva longobarderna seger
öfver deras motståndare vandalerna. Denna saga är en
illustration till Tacitus’ ord, och Tacitus’ ord till henne. De båda
källornas sammanhang i en och samma mythiska tilldragelse
är uppenbart. Om ingen germanisk gudinna, med undantag
för Frigg, förtäljes något liknande. Och då Tacitus hemtat
en stor del af sina uppgifter om germanerna från källor, som
gå upp till Kristi födelse och tiden närmast före densamma,
hafva vi således ända ifrån den tiden bevis för att Nirdu,
Njords fränka, är identisk med moder Jord och Vodans maka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
