Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammansättning. Första frågan är då, om det skall delas
naha-narvali eller nahanar-vali. Det sätt, hvarpå ordet latiniserats
(nahanarvali, ej nahanarvales), angifver, att den riktiga
delningen är nahanar-vali. Den senare sammansättningsdelen
måste då vara det forngermaniska valu det fornnordiska
valr, som betyder en samling utvalde, korade till den
bestämmelse, som väntar dem i en annan värld.
Redan detta är, hvad nahanarvalerne angår, tillräckligt
att ådagalägga, att de äfven med afseende på namnet
förtjena den plats de fått hos Tacitus vid sidan af Elysii,
Inanimi och Harii. Försöket att tolka namnets förra
sammansättningsdel kan jag därmed bespara mig, men vågar dock
hänvisa till det forngermaniska nah, det goth. ga-nauhan,
ga-nóhjan, tillfredsställa, glädja. Nahanarvalerna äro enligt
denna tydning väsen, som korats till en särskild afdelning i
den germaniska salighetsvärlden.
Det heter nu hos Tacitus: »Hos nahanarvalerna är en
lund att se. Han är af urgammal hälgd och har till
föreståndare en präst i kvinlig skrud. Men gudarne (därstädes)
säger man vara, med romersk uttydning, Kastor och Pollux.
Därmed är gudomsväsendet (hos dem) betecknadt; namnet
är alcis. Inga gudabilder (i lunden), intet spår af utländsk
öfvertro — det är bröderna själfve, det är ynglingarne själfve
man där vördar.»
Äro nahanarvalerna underjordsväsen, så följer däraf, att
lunden, som hos dem är att se, är en mythisk lund, belägen
i den germaniska underjorden. Vi veta ju också, att en lund
befinner sig där: Jimas lustgård, Mimers lund, där Balder
och Had och ásmegir’na bida Ragnarök och världsförnyelsen.
Denna lund är, likasom den hos Tacitus, »af urgammal hälgd»,
ty han anlades, då den första fimbulvintern hotade världen.
Och hvad Tacitus’ sagesman låtit honom veta, men Tacitus
själf uppenbarligen icke kunnat rätt förstå, det nämligen, att
det icke är gudabilder man finner i den lunden, utan att
»det är bröderna själfva, ynglingarne själfve man där
vördar», det får därigenom sin fullständiga förklaring. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
