Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påstår sig ha haft. Så i stroferna 16, 18, 20, 30. I strof
18 är det icke mindre än sju systrar, hos hvilka han säger
sig ha hvilat och åtnjutit all ynnest och älskog. Äfven här
nyttjas ordet ráð i uppenbart cynisk mening, då han om de
sju systrarna säger: varð ec Þeim einn aullom ęfri at
ráðom: »jag var ofvanpå dem alla at ráðom». När ęfri
uppfattas i rent lokal bemärkelse, blir meningen i dessa ord
klar, och att det bör uppfattas så följer däraf, att Harbard
säger sig ha lägrat dem.
Hvad slags väsen systrarna äro framgår af Harbards ord:
»de snodde rep af sand och grofvo ut grunden i djupa dalar».
Af strof 16 erfar man, att Harbard ägde umgänge med dem
under ett krig, som en viss Fjölvar förde »på den ö, som
heter Allgrön», hvarunder Harbard var Fjölvars ledsagare
»under fem hela vintrar». Enär Fjölvarr är
maskulinformen till jättinnenamnet Fjölvör (pr. edd. I, 552) måste kriget
afse ett angrepp, som Jotunheims makter gjorde mot »ön
Allgrön», d. v. s. Midgard, och då Harbards delaktighet däri
räckte »fäm hela vintrar», så menas troligen det svåraste af
alla dessa angrepp, nämligen den fimbulvinter, som inträffade,
sedan Fröja och Idun kommit i jättevåld. Mythen har berättat,
att oerhörda naturtilldragelser ledsagade fimbulvintern, och då
Harbard säger, att hans sju älskarinnor, medan detta krig pågick,
»snodde rep af sand och gräfde ut grunden i djupa dalar», så
är det all anledning att antaga, att med dem menas jättinnor
af samma slag som Gjálp och Greip, Stikla och Rusila,
personifikationer af de vilda öfversvällande fjällströmmar, som
genomforsa dalarne, gräfva flodbäddar i deras djup och afsätta
långa sammanhängande sandbankar, »rep af sand», utefter
sina lopp mot hafvet. Särskildt hafva jätten Hymers döttrar
i mythologien representerat dessa naturfenomen; de sju
systrarna äro antingen de samma som dessa Hymis meyjar
eller deras fullständiga vederlikar. I Lokasenna v. 34 säger
Loke om Hymers mör till Njord, som är kusthafvets gud och
som sådan har att emottaga de i oceanen utfallande älfvarna:
Hymis meyjar haufðo þic at hlandtrogi oc þer i munn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
