Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemligt möte, jag gladde en guldbjärt, och mön njöt gamman.
När jag fasthöll denna linhvita mö, då var jag i behof af din
hjälp, Thor.»
Einheria är feminin form till einheri och måste således
betyda en till Asgard hörande dis. Den ifrågavarande
einherian eller Valhallsdisen skildras som linhvit och
guldlysande. Linet är i den nordiska poesien, så att säga, ett
attribut till gudinnor, svanemör och förnäma kvinnor. I
Völundarkv. spinna svanemörna dýrt lín. Lín-Gefn, linets
gudinna, är en ärande omskrifning för en kvinna. Det kan
fördenskull icke vara något tvifvel om, att den mö, som
Harbard här påstår sig hafva haft förtroligt umgänge med, ej
tillhör hans vanliga kvinnliga umgängeskretsar, jättinnorna
och mörkridorna, utan är att söka bland gudinnor och diser.
Att här syftas på en bestämd, för diktens åhörare eller
läsare välbekant myth, i hvilken en person af Harbards
skaplynne haft något att skaffa med en Valhallsskönhet, är
tydligt af de enskildheter, som han meddelar om äfventyret och
som äro tillräckliga att gifva oss fullständig visshet om
hvilken denna myth är.
Vi ha först och främst att fästa oss vid uppgiften, att
Harbard var austr, när äfventyret började. Med andra ord:
det började i Jotunheim. Där befann sig disen, när han
påträffade henne och inlät sig i samspråk med henne (ec var
austr oc við einheriu dǫmþac).
Detta kan synas underligt, ty man skulle vänta att finna
en einheria i Asgard, ej i jättelandet; men just denna
omständighet är ett af de säkra indicier, på grund af hvilka man
kan bestämma hvem einherian är och hvilken mythen är,
som här afses.
Därnäst kännetecknas Harbards sammanträffande med
einherian som ett launþing, ett sammanträffande, hvarom
någon eller några, som voro i saken intresserade, ingenting
visste, medan »det lönliga tinget» hölls.
Man erfar vidare, att vid något moment i händelsens
utveckling upphörde saken att vara en hemlighet för denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
