Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan den värka så, att Vidgas öde varder ett annat — att
han undslipper blodshämdsskyldigheten, i hvars fullgörande
han skulle skada världsordningen och säkerligen själf
omkomma?
Med skäran afses utan tvifvel, att hon skall afskära något,
och detta något kan icke vara något annat än
blodshämdstråden, som Urd annars inslår i Vidgas lefnadsväf.
Den guldglänsande, uppe i världsträdet varande hanen
Vidofner, bland hvars runda kotor (völum) skäran är att
finna, är, såsom alla mythologer antagit, en symbol af
stjärne-himmelen. Viðofnir betyder »den vidöppne». Runda kotor
(völur) nyttjas af isländingarne än i dag att nysta trådar
eller garn omkring. Är Vidofner symbol af stjärnehimmeln,
så måste dessa runda tingestar vara stjärnorna och den ljusa
skäran således en sådan, som finnes bland dem: månskäran.
Bilden förutsätter, att man tänkt sig nornorna utspänna
människornas lefnadstrådar genom rymden, samt stjärnorna såsom
de völur, på hvilka trådarna nystas och mellan hvilka de
spännas. I själfva värket har man hos olika folk påträffat
sagor, som bringa stjärnorna i sådant förhållande till
människornas ödestrådar. I den fornnordiska litteraturen saknas
ej häller antydningar därom. Nornorna, som tvinna, nysta,
afnysta och utspänna lefnadstrådarne, ansågos här, såsom i
Grekland, för sådant ändamål försedda med de i hemmen
vanliga redskapen härför, således äfven med völur,
nystkotor, och dessa nystkotor äro stjärnorna. Såsom man finner
af de första stroferna i Helgakv. Hund. I, är det nattetid, då
stjärnorna äro uppe, som nornorna komma och tvinna ödets
trådar, reda varpens väf och fäster den »under månens sal».
Hvarför under månens sal? Antagligen därför att om
trådarne fästes så att de korsade månskärans väg i rymden,
skulle de af henne afskäras.
Har man nu tillskrifvit månskäran en sådan egenskap,
så är det tydligt, hvarför Sinmara önskar komma i
besittning af henne och genom henne kan få sin ångest häfd.
Sinmara är modern till Natt och nattdiser, som hvarje dygn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
