Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra hvilken mythföreställning som helst till uttryck för
solens, blixtens, stormens o. s. v. värksamhet, är icke möjlig
utan på det vilkor, att mytherna betraktas som hvar för sig
fristående och utgörande tillsammans en chaotisk massa.
Att en skola sådan som denna, hvars förutsättningar äro
psykologiskt omöjliga och i öfrigt vederläggas af mythernas
eget episka skick, kunnat så länge varit den förhärrskande,
är i sanning förvånande, men finner sin förklaring i en
omständighet, som längre ned skall påpekas.
Jag kommer nu till den egentliga mythologien.
I sin Logik och särskildt i sin Methodenlehre (1883) har
den skarpsinnige psykologen och physiologen W. Wundt
egnat några sidor äfven åt mythologiens methodik. Ehuru
han ej begagnar sig af namnet mythogoni, utan, i enlighet
med det ännu allmänna bruket, inbegriper det mythogoniska
området under mythologiens namn, drager han dock i sak en
gränslinie mellan mythogoni och mythologi och hänvisar på
de hvarandra så olika uppgifter dessa vetenskaper ha, samt
de hvarandra så olika methoder de måste följa. Med afseende
på mythologien, i den mening jag tagit detta ord, framhåller
han såsom dess första uppgift att fastställa den ursprungliga
identiteten mellan mythbildningar, som blifvit skilda till
tid och rum.
Innan jag skrider vidare, vill jag egna ett närmare
betraktande åt denna grundsats.
Det följer af sig själf, att den nämnda
identifieringsuppgiften gäller mythbildningar och mythkretsar, som
bevisligen sammanhänga med hvarandra genom gemensamt
ursprung. Beviset för det gemensamma ursprunget åter ligger
i språkfrändskapen. Ju närmare språkfrändskapen är, dess
längre eller dess senare hafva, till regeln, de folk, som tala
dessa språk, lefvat i en forntid tillsammans, och dess större
måste deras gemensamma arf af föreställningssätt, seder och
bruk ha varit. Så gör språkfrändskapen mellan gother,
skandinaver, angelsaksare, tyskar o. s. v. det nödvändigt, att de
någon gång och icke så särdeles långt tillbaka i tiden haft,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
