Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma personlighet kan vara begåfvad med mer än en
benämning. Särdeles vanligt är, att han är utrustad med
många.
En närmare jämförande undersökning visar, att
handskriften har rätt, och att Anund är ett gammalt Völundsnamn,
som sådant brukadt ännu i de mythologiska källor, hvilka
stodo till Saxos förfogande.
Jag vill icke öka dessa exempel med prof på hvad
emendatorer af lägre ordning än den afsedde och med dristigare
håg än han ha gjort i samma riktning. Jag har endast
velat framhålla nödvändigheten af min sats, att forskningen
måste lämna textemendationer, som gälla sakinnehållet, å sido.
Har nu linguistiken gjort mythologiens vetenskap den
ovärderliga tjensten att skänka densamma trogna texter med
samtliga tillhörande läsarter, så gäller det att underkasta
dessa hvad man kallar historisk kritik och gruppera källorna
och bedöma uppgifternas relativa värde efter denna kritiks
utslag. Huru nödvändigt detta är, därom lämnar det ännu
förhärrskande sättet att begagna dessa källor ledsamma
vittnesbörd. Män, som sysslat med jämförelse och
värdeuppskattning af källskrifter på det rent historiska området och äro
förtrogne med den kritik, som till ex. en L. Ranke der användt,
skola förmodligen häpna, om de få erfara, att man på den
mythologiska källkritikens område ännu står kvar på den
ståndpunkt, att Gylfaginning, skrifven på 1200-talet, är en
tillförlitlig redogörelse för den nordiska hedendomens
mythologi, hvarför jag, som företagit mig att uppvisa denna skrifts
värkliga beskaffenhet, fått höra från den
naturmythisk-linguistiska skolan verop öfver min otro. De skola förmodligen
häpna, om de erfara, att än mindre pålitliga isländska
skrifter från kristen tid, delvis sådana, som ej äro annat än
på fri hand hopsmidda »skrock »-äfventyr, — få gälla som
vittnesgilla intyg i mythologiska spörsmål, och att det är
ur sådana källor man ännu hämtar sin uppfattning af huru
hedningarne tänkt sig till ex. Odens karaktär. De skola
förmodligen häpna, när de få höra, att Adam af Bremen, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
