Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart efter sin födelse dött bort, ifall de icke innehållit något
särdeles phantasivinnande nytt, som kunde slå rot hos folket,
och ifall de icke på något sätt haft anknytningspunkter i den
traditionella mythegendomen. Men i detta fall införlifvades
de med den. Det är otvifvelaktigt på sådant sätt den
germaniska mythologien utvidgats utöfver sitt fornariska omfång.
Särdeles sällsynta måste dock de sagobildningar, som rönte
detta öde, ha varit.
Från den fria sagobildningens sida förelåg således intet
hinder för de gamla mythernas bevarande i tämligen
oförändradt skick, men väl en möjlighet till deras utvidgning med
nya myther. Viktigare äro de inre orsaker till förändring,
som måste infunnit sig i och med förändringarna i folkets
kulturgrad och uppfattningssätt. Men kulturgraden har hos
germanerna uppenbarligen förändrat sig ytterst långsamt —
de fornariska sederna återfinnas, så långt kontrollen i detta
ämne går, ännu hos germanerna på Tacitus’ tid, och af de
seder, som då voro rådande, har hos nordlandens germaner
mycket bevarat sig in i den kristna tiden — och dessa
förändringar ur inre orsaker måste ha visat sig mer i den
moraliska utbildningen af gudakaraktärerna än i själfva de
mythiska äfventyren.
Det bör slutligen framhållas, att mythtraditionernas
motståndskraft mot tidens åvärkan bevisligen är ofantligt större
än språkens. Det fordras genomgripande religiösa
revolutioner, för att bräcka den förra, och när den är bräckt,
fortlefva minnena likväl i det dolda eller i kristen förklädnad
genom mansåldrar, genom århundraden och årtusenden.
Språken däremot kunna lida starka förändringar under korta
tiderymder, utan att hafva varit utsatta för revolutionära kriser.
Inskrifterna på Norges älsta runstenar äro snarlika en gothisk
dialekt och skilja sig betydligt från åtta- eller niohundratalets
språkformer.
Och likväl — den svenska som talas denna dag, bär
fortfarande med sig intyg om sin frändskap med sanskrit-ariernas
tungomål. Om en af dem återvände till jordelifvet och lefde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
