Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huru skulle den icke då efter alla phantasiens ingifvelser och
förmåga af oöfverskådligt rika kombinationer ha invärkat på
för handen varande myther, för att omstöpa dess gamla
element i andra, med hvarje släkte skiftande former!
Germanerna ha värkligen haft ett prästerskap, som väl
icke beherrskade dem, men likväl innehade rättigheter, som
andra klasser icke ägde, samt utöfvade ett betydande
inflytande. Skalder och sångare, som besjungit gudar och hjältar,
hafva de också haft så långt tillbaka som historiens intyg gå.
De ägde en urgammal skatt af mythologiska sånger vid tiden
för Kristi födelse, enligt Tacitus’ vittnesbörd. Gudstjänst och
offerceremonier fordrade äfven hos dem en rituel kunskap.
(Veiztu hve bidia scal? Veiztu hve blóta scal, veiztu hve
senda scal? Veiztu hve soa scal? Havam. 144.) Det är
således långt ifrån omöjligt, att mytherna hade sina officiella
vårdare hos germanerna såväl som hos de indo-iraniske
arierna, celterna och romarne. Men att betona detta är icke
behöfligt, för att förklara företeelsen.
Den fria sagobildningen är hvarken så fri eller så
fruktsam på beståndande alster som — om man ej inlåtit sig på
folk-lore’istiska studier — man vanligen är benägen antaga.
Sagobildningen rörer sig inom ett långt ifrån obegränsadt
antal sagotyper. Antalet är tvärtom trångt begränsadt. Deras
varianter kunna visserligen uppgå till oberäkneligt antal;
men dessa varianter föra ett krig om tillvaron, äfven de.
Hvarje århundrade må ha framfödt många sagotyp-varianter,
men beståndande genom mansåldrar äro endast de, som
lifligast tilltalat inbillningskraften, och det slutresultat, som visar
sig af årtusendenas alstringskraft i denna riktning, är icke
förvånande stort, utan förvånande litet. Att de
sagobildningar, som icke vidkommit gudar eller heroer, ej häller utöfvat
något starkare inflytande på de för handen varande mytherna
om desse är i sig själf sannolikt; de bland de förra, som
voro särdeles anslående, kunna på sin höjd genom analogiens
makt ha indirekte påvärkat de senare. De nya
sagobildningar åter, som värkligen vidkommo gudar och heroer, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
