510 (Undersökningar i germanisk mythologi / Del 2)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förutsagt hans namn. Raderna återfinnas i själfva värket i
sibyllinen VIII, 217—250, där akrostiket dock är sju rader
längre och slutar med ordet ΣΤΑΥΡΟΣ(KORS).

Akrostiket skildrar den yttersta domen och börjar på
följande sätt:

Jorden skall svettas af ångest, når domens tecken blir skådadt:
Evighetens monark, som kommer från himmelen ofvan
Skyndsamt att döma enhvar och att döma den samtliga världen.
Undrande skola vid tidernas slut otrogne som trogne
Skåda i höjden Gud och kring honom de heliges skaror.

För sin utbredning till västerlandet i latinsk
öfversättning hade måhända akrostiket att tacka den ryktbarhet det
vann genom käjsar Konstantin, som i det förut omnämda
talet till nicænska kyrkomötets fäder uppläste det som en
äkta profetia ur forntidens mun om världens frälsare. För
att vederlägga hedningarnas mening, att akrostiket vore en
förfalskning, gjord af någon kristen, tilläde käjsaren den
förvånande upplysning, att redan Cicero hade känt det,
öfversatt det och införlifvat det i sina skrifter.

Efter Augustinus har akrostiket fortplantat sig i en mängd
till vår tid komna handskrifter, hörande till hvad man kunde
kalla den barbarisk-latinska sibyllelitteratur, som uppstod
under medeltiden inom det romersk-katolska Europa.

På akrostikets skildring af yttersta domen syftar också
hymnen

Dies iræ, dies illa
Solvet sæclum in favilla
Teste David cum sibylla.

För sin sålunda förherrligade sibylla åberopar Augustinus
äfven som vittnesbörd Virgilius i hans fjärde eklog:

Ultima cumæi venit jam carminis ætas,

och som en från sibyllan hemtad förutsägelse om Kristus
betraktar han eklogens värser:

Te duce, si qua manent sceleris vestigia nostri,
Irrita perpetua solvent formidine terras.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/vrgerman/2/0510.html

		Undersökningar i germanisk mythologi / Del 2 / 510 (1886-1889) Author: Viktor Rydberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|