Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och då han genom sitt studium af Lactantius och
möjligen äfven genom samtal med Flaccianus kommit till den
öfvertygelse, att »i sibyllans cumanska sång finns intet, som
antyder, att hon skulle hafva trott på falska eller inbillade
gudar», utan då hon fast mer »uppträder fiendtligt emot dem
och deras tillbedjare», så tvekade Augustinus icke att
betrakta henne nästan som en israelit utanför Israel, en kristen
före kristendomen, »så att hon synes böra föras till deras
antal, som höra till Guds samhälle» (ut in eorum numero
deputanda videatur, qui pertinent ad Civitatem Dei).
Härmed var nu ärevården åt sibyllan färdig. Lactantius
hade likasom lagt grundvalen och uppsatt det med rika
figurer prydda fotstället. Augustinus göt och uppsatte själfva
bildstoden. Oförvittradt kvarstod också detta monument ända
in i det säxtonde århundradet, och mansålder efter
mansålder sjöng sina hymner och nedlade sina kransar framför
detsamma.
Detta i västerlandet. Österlandet stod oberördt däraf
och tyckes vetat ingenting därom. Det är en märkvärdig
kontrast det latinska Europa och det grekiska här erbjuda.
I österlandet, där handskrifter af Oracula Sibyllina, om än
sällsynta, äro att tillgå, där de förenats i en samling, som
möjliggör en öfverblick af deras innehåll, där är sibyllans
anseende stadt i ohäjdadt aftagande och slutligen nedsjunket
till nollpunkten — detta emedan man där hade tillfälle att
göra hennes närmare bekantskap. Om de, som sökte denna
bekantskap, icke genast uppdagade, att dessa orakelböcker
voro förfalskningar, hvilket tyvärr betydde mindre, så märkte
de dock snart, att de innehöllo häresier, och det betydde
allt. Här var det kännedomen om sibyllan som födde
missaktningen, missaktningen som födde tystnaden, tystnaden som
ändtligen födde okunnigheten.
I västerlandet däremot, där de grekiska studierna råkade
i allt djupare förfall och inga handskrifter af sibyllinerna
veterligen voro att tillgå, där såg man hvarken förfalskningen
eller häresien, där var vördnaden för sibyllan i oupphörligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
