Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barbariska sibyllelitteraturen och gifvit upphof till orimliga
profetior, som deras författare, utan att frukta någon
vederläggning, kunnat tillskrifva äfven den gamla sibyllans böcker.
Någon gång — såsom i en dylik profetia, införd bland Beda
Venerabilis’ skrifter — anknyter författaren sina
förutsägelser till sådana, som värkligen stå att läsa i sibyllinerna; men
då har äfven Lactantius anfört de ställena, och det sker med
Lactantius’ egna ord och i enlighet med en gammal latinsk
öfversättning af de Lactantianska citaten.
I tvänne böcker af våra Oracula Sibyllina, nämligen i
I och III, berättar sibyllan om sig själf, att hon är en af
Noas svärdöttrar, och att hon som sådan var med i arken
under syndafloden. Denna saga hade varit särdeles egnad
att anslå medeltidens phantasi; om hon varit känd, skulle
hon antagligen också blifvit omtalad och utspunnen. Men
hon vardt aldrig känd af medeltiden, ej ens af Augustinus,
emedan Lactantius aldrig omtalade henne. Sannolikt har han
icke känt sibyllinen I; men ur sibyllinen III anför han en
värs, som står strax ofvanför den, med hvilken berättelsen
om vistelsen i arken börjar. Antingen har Lactantius, ledd
af den varsamhet, hvarpå vi förut gifvit ett prof, undvikit att
anföra den fabulösa historien, eller också har denna efter
hans tid instuckits i sibyllinen III. I hvilketdera fallet som
hälst gäller den sats som undantagslös, att hvad medeltiden
vet om sibyllan och sibyllinerna, det återfinnes hos
Lactantius eller Augustinus, och hvad Lactantius förtiger och
Augustinus icke vet, det vet ej häller västra Europa, innan Sixtus
Birkens upplaga af Oracula Sibyllina ser ljuset.
Så sparsamma källorna för medeltidens sibylle- och
sibyllin-kunskap än flöto, var det likväl svårt för tidens lärde
att samla det lilla, som fanns, till ett helt. Lactantius’ citat
och redogörelser förekomma spridda öfver de flesta af hans
sju Libri institutionum divinarum och hans värk De ira
Dei. Hvad Augustinus vidkommer, finnes väl det
hufvudsakliga han om sibyllan har att meddela i adertonde och
tionde böckerna af De Civitate Dei, men äfven i andra hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
