Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifter förekomma spridda yttranden om henne. Kom nu
därtill, att böcker började varda en sällsynt vara, emedan
allt färre afskrefvo och allt färre läste, så låg faran nära, att
äfven det obetydliga arf af sibyllinskt vetande, som fanns
att taga vara på, kunde under mansåldrarnes lopp förspillas.
Icke utan ett visst deltagande kan man fördenskull bevittna,
att det i nionde århundradet uppstod en man, som för sin
tid ville vara hvad Lactantius varit för sin. Mannen hette
Sedulius. De källor han hade att tillgå voro, som vi veta,
de båda kyrkofäderna; men hvad där fanns ville han dock
samla till ett helt och tolka i ett sammanhang. Ett parisiskt
bibliothek förvarar ännu en handskrift af hans värk. Han
var medeltidens ende sibyllinske forskare, men hans värk
kom för sent för att varda tiden till gagn. Rundt omkring
honom utslocknade den ringa kunskap man ditintills ägt om
den af folkphantasien och kyrkan allt högre burna sibyllan
och hennes sång. Sedulius’ arbete vardt förgätet, och
sibyllefabler och sibylleprofetior uppstodo, som — anmärker
Alexandre — väl svårligen kunnat få som äkta alster plats i
kyrkornas och klostrens bibliothek, om det då ännu bland de lärde
funnits ett minne kvar af den förra, på Lactantius och
Augustinus grundade sibyllekännedomen.
Härmed hafva vi i korthet anfört, hvad
sibyllinkunskapens historia har att meddela till belysning af hr Bangs
hypothes. Då vi skrifva detta för en allmänhet, som själf bör
kunna draga slutsatserna ur de sakförhållanden, som
meddelats, anse vi det vara onödigt att uppehålla oss därmed.
Snarare skulle vi vilja dröja vid den esthetiska sidan af
saken och fagna oss åt kontrasten, som den gamle flitige
forskaren Sedulius och hans ungdomsfriske samtida, den
norske Völuspaskalden, erbjuda. Sedulius genomletar många
förgångna mansåldrars litterära minnesmärken och ser, att
ingen efter Lactantius’ tid, som skiljes från hans egen af
ett halft årtusen, har stått framför det sibyllinska vetandets
källor, profetissans egna böcker eller dem, som skrifvits i
hennes namn. För egen del hyser han då intet hopp att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
