Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tankar synas de vilja frånkänna honom, för att lägga dem på
sibyllans inspirerade läppar, — så vidt nämligen som dessa
tankar kunna ingå i sibyllisternas egen råa, simpla och trånga
föreställningskrets. Däremot äro de fördomsfrie nog att icke
alldeles sky begagnandet af de ifrågavarande mythiska
namnen och homeriska epiteten, dels emedan dessa höra till den
gamla häfdvunna episka diktionen och poetiska stilen, som
Homerus skulle hafva lånat från sibyllan, dels emedan de,
såsom oss synes, vilja låta därmed förstå, att sådana namn
ursprungligen varit lika oskyldiga ord som det påpekade eris,
men att de undergått ett personifikationsförlopp och därefter
blifvit af missförstånd gjorda till gudanamn. Polyteismens
gudar skulle således enligt sibyllinerna vara icke endast
förgudade människor, utan i någon mån äfven förgudade ord
— en åsigt, som vunnit burskap äfven i vår tid. Så finna
vi ordet kypris nyttjadt att beteckna oren kärlek i II, 139
och V, 429; aräs att beteckna krig och våldsam död III,
465 och VIII, 141, 146; vi finna erinnys (erinys) för hämd
III, 415 och IX, 126; häfaistos för eld II, 19; täthys för
haf, näreus för vatten, I, 227, moirai för öden. I V, 447
ff anmärker sibyllan ironiskt, att när medelhafvet en gång
vid tidernas ände torkar och varder land, då få sirenerna
skäl att fälla uppriktiga tårar. Härmed är dock listan på
dessa rhetoriska grannlåter färdig. De förekomma således
ytterst sällan. Den opersonliga mening, hvari de af
sibyllinerna begagnas, hade också redan sin häfd hos de helleniske
skalderna. Kypris nyttjas för kärlekslust af Sofokles och
Euripides; aräs för krig, fördärf och pest och erinys för
hämd, straff och ofärd af Sofokles och flere andra; häfaistos
för eld af Homerus, Sofokles och Euripides; täthys är en
hos de senare skalderna allmän beteckning för själfva
hafvet, o. s. v.
Ett par exempel kunna bäst förtydliga, huru sibyllinerna
vanligen begagna sig af dessa omskrifningar. I III, 11 ff
sjunger sibyllan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
