Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En är Gud, allsvåldig, onämnbar, himmelens konung,
Född ur sig själf, osynlig och ensam skådande allting.
Ej är han danad i sten af den mäjslande människohanden,
Icke af elfenben eller guld, som ett alster af konsten.
Nej, han själf har bevisat sig själf som den evige anden,
Visat sig vara det väsen, som är, som var och förblifver.
Hvilken bland dödlige mäktar att se med jordiska ögon
Gud eller fatta hans himmelska väsen? Hvem mäktar att höra
Hans, den stores oändliges namn, som världen beherskar?
Hans, som skapade allt med sitt ord — som skapade himlen,
Hafvet och rastlös sol och månens sig fyllande skifva,
Stjärnornas strålande glans och Täthys, den väldiga modern,
Källor och strömmar, osläckelig eld och dagar och nätter?
Själf han skapade sen den fyrbokstafvige Adam,
etc. etc.
Men sedan Gud fördränkt i vatten den samtliga världen,
Då var Noa i hjärtat betänkt att skaffa sig visshet
Om den Eviges vilja, ty nu var han ledsen vid näreus.
(I, 230 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
