Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sända sin son till människosläktets frälsning och skall på
yttersta dagen döma en hvar efter hans gärningar.
Om treenighetsläran tiga Oracula Sibyllina fullständigt.
Om Guds son förkunnar sibyllan, att han är all
skapelses förstfödde, och gud af Gud; att han som logos medverkat
vid skapelsen; att han iklädt sig köttet för att frälsa
människosläktet; att denna människosläktets frälsning genom sonen
varit beslutad af Gud från begynnelsen, samt blifvit
fullbordad genom Kristi lefverne, lära, död och evangeliiförkunnelse
för de döde. Såsom han med Fadern deltog i skapelsen,
skall han med honom deltaga i domen och grundlägga ett
härlighetens rike.
För öfrigt beröra sibyllinerna på mångfaldiga ställen
lärorna om Hades och Gehenna, om de dödas uppståndelse,
om yttersta domen och världsbranden, samt om änglarne och
dämonerna. För deras åsikt om de sistnämdes väsen hafva
vi förut redogjort. I afseende på Gehennastraffen förkunnar
sibyllinen II, 331, att de icke äro ovilkorligt eviga. Äfven
efter yttersta domen skola de salige genom en särskild Guds
nåd kunna utvärka frälsning för de förtappade ur »den
outtröttlige elden».
Bland kyrkans sakramenterliga handlingar omtalas endast
dopet, hvilket enligt sibyllinen IV, 160 skedde genom hela
kroppens nedsänkande i vattnet.
Mot polyteismen gör sibyllan ständiga utfall. I
inledningssången framhåller hon mot mångguderiet argument, till
en del af samma slag, som man får läsa hos kyrkofäderna
och medeltidens skolastiker. Hennes ifver för monoteismen
är icke blott varm och innerlig, utan äfven fanatisk.
I sitt stora, ännu ofullbordade värk Histoire de la
divination dans l’Antiquité (1879—1880) skildrar
Bouché-Leclercq sibyllans religiösa ståndpunkt som »en dyster,
lidelsefull och idétom monoteism, stående i fiendtligaste motsats
till det hedna Greklands filosofiska och religiösa tankearf».
Denna karaktäristik är sann, om man blott tager ordet
idétom i relativ mening och påminner sig, att monoteismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
