Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
φωσφορος och lucifer heliga ord. För dem var
morgonstjärnan en symbol af Kristus och af hans heliga evangelium, ty
de hade läst i nya testamentet denna apostelns maning:
»Och vi hafva ett fastare ord: det profetiska ordet, och I
gören väl, att I akten därpå, såsom på ett ljus, som synes
i ett mörkt rum, till dess dag gryr och morgonstjärnan
(φωσφορος) uppgår i edra hjärtan» (2 Petr. 1, 19).
Västerlandets latinska öfversättning återgaf de sistnämda orden så:
»usque quo dies elucescat, et lucifer oriatur in cordibus
vestris.»
Länge nyttjades också Lucifer inom västerlandets kyrka
såsom ett mansnamn, hvilket hade kyrklig klang och salvelse.
Hr Bang behöfver väl icke påminnas om den i kyrkohistorien
bekante, fanatiskt trinitariske biskop Lucifer i Cagliari, död
år 371. Och länge ljöd i västerlandets tämpel den sköna
hymn, hvars fjärde värs lyder:
Jam noctis umbra linquitur,
Polum caligo deserit,
Typusque Christi lucifer
Diem sopitum suscitans — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
