- Project Runeberg -  Undersökningar i germanisk mythologi / Del 2 /
603

(1886-1889) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Merlin låter Mars hafva påtagit en mörkerutbredande
hjälm, ur hvilken han hotfullt ropar till Venus. Och han ser i
samma planeter, Jupiter, Venus och Mercurius, liknande tecken.

Figulus säger, att den milde Jupiter betränges i sin
nedgående bana.[1] Merlin säger att han öfvergifver sina
medgifna stigar.

Figulus säger, att Venus’ hälsosamma stjärna afmattas[1]
(hebet) — ett uttryck, som i astrologien betyder icke endast
stjärneljusets bleknande, utan oftare, att planetens
rörelsekraft minskas, att han vandrar långsammare sin bana. Merlin
säger, att Venus öfvergifver sina faststälda linier.

Figulus säger, att Mercurius, annars så snabb i sin
rörelse, står som häftad fast. [1] Merlin upplyser om orsaken
hvarför. Han håller på att byta om sköld. Figulus kallar
honom här, efter hans födelseort i Arcadien, cylleniern. Merlin
kallar honom Arcadiens Stilbon.

Figulus frågar, hvarför djurkretsens tecken kringdrifva
förmörkade i rymden.[2] Merlin svarar, att de tolf
djurkretstecknen med plejaderna gråta, hvilket måste minska deras
klarhet; han låter jungfruns tecken med sina stjärneblommor
förmörkade försvinna i rymden tillika med skytten, och han
låter Ariadne bakom stängd dörr gömma sitt sken.

Lucanus talar om en förmörkelse i solen, hvilkens sken
är sorgset och förorsakar åskådaren förfärans blekhet.[3] Hos
Galfrid blir solens sken bernstenslikt och ingifver åskådarne
rysning.

Lucanus förtäljer, att månen, harmsen mot sin broder
solen, drifver sin vagn genom zodiaken, och att tvädräkten
mellan dem skall förvirra världsförbunden[4] — det vill säga


[1] Luc. I, 661 ff. Quid tantum, Gradive, paras? Nam mitis in alto
Jupiter occasu premitur, Venerisque salubre sidus hebet, motuque celer
Cyllenius hæret et cælum Mars solus habet.


[2] Luc. I, 655. Cur signa meatus deseruere suos mundoque obscura
feruntur.

[3] Luc. VII, 200. Lumen in æthere mœstum solis pallore notavit.
Jämf. Luc. I, 539 ff.

[4] Luc. I, 77 ff. Fratri contraria Phœbe ibit et, obliquam bigas
agitare per orbem indignata, poscet diem sibi &c.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free