Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handen, har, sade därför medeltidens astrologer, eggen alltid
bakåtvänd.[1]
Förmörkelsen och förvirringen, som hit intills ägde rum
bland vandringsstjärnorna, utbreda sig nu äfven genom det
bälte af fixstjärnetecken, som djurkretsen, uppbäraren af
himmelens fasta ordning, spänner kring fästet. Det är i
djurkretsen solen, månen och planeterna hafva sina banor. Hvart
och ett af de tolf tecknen är ett hus för någon af dem.[2]
Hvarje vandringsstjärna kallas husherre i det tecken, där hon
är som hemma, och gäst i de tecken, där ej hon själf är
husherre. Regelbundet pläga gästerna komma och gå. Men så
icke nu, och »två gånger säx till talet begråta
stjärnbildhusen, att deras gäster på sådant sätt genomlöpa dem».
Hos ett af tecknen, kräftan, paras sorgen med harm och
tårarne med grällystnad. Hon öppnar en tvist med solen.
Vi skola sedermera se[3], att det är på astrologiska grunder
Galfrid tillskrifver särskildt kräftan detta mindre älskvärda
beteende mot dagens stjärna. Ett annat af tecknen,
skorpionen, visar på grund af sitt lynne och sin förbindelse med
Mars, hvars hus han är, mer af raseri än af sorg. Han
utslungar blixtar i det tilltagande mörkret.
De störträgn Saturnus omedelbart själf kan förorsaka
äro honom icke nog. Vår redogörelse för astrologiens läror
kommer att visa[3], att Saturnus är förste förbundsherren öfver
det tremaktförbund i djurkretsen, som har tvillingarnes tecken
till ledare och i öfrigt utgöres af vattumannen och vågen.[4]
Det torde då vara på hans tillskyndelse, som tvillingarne
»lämna sina sedvanda famntag och ropa vattumannen
till källorna» — himmelens outtömliga källor, i hvilka han
nu sänker sin urna, för att ösa deucaleonska strömmar öfver
jorden. Med dessa strömmar förena sig plejadernas tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
