Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vågen, det ena af dagjämningstecknen, intager en sned
ställning. Det rätta förhållandet mellan dag och natt är
upphäfdt. Månens vagn stormar med rasande fart igenom
djurkretsen. Jungfrun, sommarens sista tecken, bestiger ryggen
af skytten, som är höstens sista, och »jungfrublomstren»,
som hon bär i handen, bland dem den sköna
stjärneblomman Spica, försvinner med henne i nattens dunkel.
Hafvet, uppsväldt af störtfloderna, häfver plötsligt sina
vågor. Och det märkligaste af alla järtecken skall nu visa
sig. Ur grafvarne skall stoftet af bortgångna släkten utgå
med förnyadt lif, och detta under stormar så våldsamma, att
de åstadkomma dån bland stjärnorna.
Medan sibyllisten skildrar en kortvarig och vildsint fäjd
mellan stjärnorna, hvilken ändar med att de nedfalla och
antända jorden, målar oss Galfrid således ett längre tidsskede
af järtecken och olyckor; först en tid af torka, som
fördärfvar skördarne och åstadkommer förvånande företeelser inom
växtvärlden; därefter störträgn, päst, öfversvämningar och
orkaner. Om stjärnornas nedfallande och en därpå följande
världsbrand förmäler han icke ett ord. Genom hela
Merlinprofetian, som i allegorier förutsäger Britanniens öden under
flera århundraden, drager sig en rad af järtecken, delvis så
vidunderliga, att när man kommer till profetians afslutning,
den här afhandlade stjärneskildringen, man känner sig föga
böjd att förvånas öfver de händelser som där meddelas, eller
att tro dem innebära världens ändalykt. Därtill kommer, att
Galfrid själf synes antyda motsatsen. »Så snart skola
stjärnorna icke återvända till sina kall»; men kanske skola de
efter en längre tid göra det. Vågens,
höstdagjämningstecknets, sneda ställning skall genom väduren, vårdagjämningens,
bringas till rätta igen.
Hvad Galfrid än i detta afseende menat, är skäligen
likgiltigt för vårt ämne. Hans skildring och sibyllistens äro
dock i alla väsentliga drag så olika som tvänne episoder,
behandlande oordningar på himlahvalfven, kunna vara. I
sibyllistens värser är det icke möjligt att upptäcka ett spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
