Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Saturnus stormrägn och päst, flammar skorpionens svans och
skiner Orion med ökad glans, Hos Lucanus är det månen,
hos Galfrid månens hus, som tvistar med solen.
Stjärneridten.
Det påpekades ofvanför, att likheten, som professor Bugge
förklarat vara afgörande för sin åsikt, att Galfrid känt
sibyllisten, är denna: sibyllisten låter morgonstjärnan stiga på
läjonets rygg; Galfrid låter jungfrun stiga på skyttens. Och
han anmärkte, såsom redan är nämdt: »denna så egendomliga
föreställning, att den ena stjärnbilden stiger på den
andras rygg, kan icke finnas i två dikter, som ej stå i någon
historisk förbindelse med hvarandra.» Den historiska
förbindelse han här påyrkar är, att Galfrid genom byzantinsk
mellanhand lärt känna denna enskildhet hos sibyllisten och
härmat henne.
Sannolikt hafva alla våra läsare mer än en gång
betraktat en figurerad stjärnkarta eller himmelsglob. Människo- och
djurskepnader te sig där i mycket olika ställningar, och
icke sällan så, att den ena stjärnbilden står öfver den andras
rygg. Är betraktaren aldrig så litet hemma i den
grekisk-romerska mythologien, plägar väl åsynen af de brokiga
skepnaderna frammana minnen af mången ridfärd, besjungen af
skalderna. Den första bilden i djurkretsen, väduren med den
gyllne ullen, är ju densamme, från hvars rygg Helle föll i
hafvet. Den andra figuren, oxen, påminner också om en
ridfärd, firad i äldre och nyare tider af sången och pänseln.
Det är ju samme oxe, som lånade Jupiter sin skepnad och
bar prinsessan Europa öfver vågorna. Manilius (II, 489 ff.)
förtäljer oss, att oxen ännu har detta äfventyr i kärt minne
och sedan dess fått för det täcka könet ett visst tycke, som
yppar sig i hans böjelse för stjärnbilden jungfrun, den enda
dam, på hvilken zodiakens sällskapskrets har att bjuda. Gå
vi till det sista tecknet i djurkretsen, fiskarne, så hafva de
en gång burit Venus-Dione och Cupido så varligt genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:03:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vrgerman/2/0615.html
