Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår afhandling.[1] Det är astrologiens grundtabell, nyckeln,
som i den lärda klosterskolans högsta quadriviala klass
sattes de lärjungar i hand, som ville intränga i
stjärnkunskapens hemligheter. Han är vördnadsvärd, om ej för annat,
så för sin ålder. Hans anor gå långt tillbaka i häfderna;
men då vi här med flit undvika allt, som ligger utanför det
västra Europas synkrets under medeltiden, vilja vi icke följa
dem längre tillbaka än till Manilius, kejsar Augustus’
landsman och samtida, som (Astronom. II) angifver grunderna
för hans uppställning. Vi se här djurkretsens tecken
ordnade tre och tre i fyra afdelningar enligt regeln:
Quattuor in partes scribuntur sidera terna (Manil. II, 268),
och så, att hvarje vågrät rad innehåller en särskild årstids
tecken: den öfversta vårens, den andra sommarens, den tredje
höstens, den fjärde vinterns. Den första lodräta raden kommer
därmed att förete årstidernas anförare: väduren, kräftan,
vågen och stenbocken, som leda vårens, sommarens, höstens
och vinterns gång genom tiderna och tillsammans kallas de
rörliga tecknen (signa mobilia). Den mellersta lodräta
raden består af de fasta tecknen (signa firma), som hafva
sitt namn af fasthet därifrån, att de utgöra midten och med
bestämdhet känneteckna årstidernas skaplynnen. Den tredje
lodräta raden omfattar de gemensamma tecknen (signa
communia), kallade så, emedan de förmedla en bortgående årstid
med en annalkande.
Att Galfrid från mångfaldiga närbelägna håll kan hafva
hört och i mångfaldiga, på klosterbokhyllorna befintliga
latinska böcker kan hafva läst om stjärneridter, är redan visadt.
När han, med dessa föredömen för sina ögon, anordnar en
stjärneridt för egen räkning, till prydnad åt sin Merlinprofetia,
ville vi gärna tilltro hans uppfinningsförmåga så pass mycken
originalitet, att han utan särskild påstötning kunde utsett
jungfrun till att rida på skytten, hälst denne icke är en vanlig
skytt, som det blefve något burleskt att rida på, utan en
centaur med en kraftig hästrygg, den lämpligaste och för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
