Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afseende på massan af den antik-latinska och
medeltidslatinska litteratur, som förelåg vår brit, samt på hela den
världsåskådning, hvars son han var.
En epikureisk-materialistisk tänkare och skald, som
Lucretius, skulle visserligen varit i stånd att i en lärodikt, men
svårligen i en annan, behandla stjärnbilderna som optiska
konglomerat af eldar, brinnande i etern, och deras namn
som tecken för abstraktioner. Frånse vi ett dylikt exempel,
som för öfrigt icke har någon tillämpning här, så kan man
säga, att hvilken världsuppfattning den romerska käjsartidens
finbildade skalder än hyste, huru skeptiska de i sin själs
innersta må hafva varit mot alla nedärfda föreställningar, så
afvisade de likväl icke gärna poesiens kraf på det konkreta,
åskådligt bestämda och lefvande, och undandrogo de sig icke
gärna det hos dem och deras läsare ännu fortlefvande
mythiska medvetandet, hvilket älskar att behandla namn och
abstraktioner som väsen och ting. Vi hafva förut i korthet
skildrat Faetons färd i Ovidius’ dikt. Uppträda icke
himlakropparne och stjärnbilderna där »som personer, djur eller
ting, allt eftersom deras namn föranleda den ena eller den
andra af dessa föreställningar»? Är icke förhållandet
detsamma i den hos Cicero öfversatta aratiska dikten eller i
Manilius’, Virgilius’ och Claudianus’ dikter? Och om Galfrid
icke läst någon af desse skalder, — finnes då bland de talrika
stjärneskildringarna hos Lucanus, som han läst, en enda,
som talar om sol och måne, om planeter, djurkretstecken
och fixstjärnbilder annorledes än som om de vore personer,
djur eller ting, allt efter deras namns beskaffenhet?
Hvad som här yttrats om den poetiska litteraturen, som
från romarne kom till medeltiden, gäller utan ett enda
undantag om hela den massa af astronomisk-astrologiska skrifter,
som alstrats mellan käjsar Augustus’ dagar och Galfrids samt
under århundraden därefter. Alla tala de om planeterna och
stjärnbilderna som om lefvande väsen, utrustade hvart och
ett med sitt lynne och sina egenskaper. Alla skildra dem
som varelser i stånd att älska och hata, att glädjas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
