Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Senare germanska myther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskaffenhet. Den aflägsne, obetydlige och förgätne sibyllisten
behöfde sannerligen icke hafva funnits till, för att Galfrid skulle
kunnat tala om stjärnbilderna som om personer, djur och
ting. Poesien har gjort det i alla tider och gör det än.
Om Galfrid varit ett undantag från sin tid och kunnat
hysa den moderne naturforskarens uppfattning af himmelens
företeelser, så skulle likväl hans Merlin, uppträdande inför
Vortegirn med en allt igenom allegoriserande, i bilder och
troper sig rörande profetia, hafva ordat om stjärnorna så som
skett. Men det finns ingen bjudande nödvändighet att göra
den britiske fabelkronikören, hvars värk är ett troget uttryck
af hans tids kritiklöshet och undertro, till en man, som
kunnat göra sig oberoende af de läror, han förnummit på
skolbänken, af den litteratur, ur hvilken han hemtat sin
bildning, af den omgifning, hvari han lefde. De föreställningar
prof. Bugge velat bibringa honom från Byzans, funnos i de
latinska poeter, som stodo på abbotens bokhylla, i de
stjärnkunniges skrifter, i teologernas sentenser, i högskolornas
föredrag, i luften, som han och hans samtid andades.
Med den granskning, författaren af denna afhandling nu
egnat de skäl prof. Bugge gifvit för sin tro på en förbindelse
mellan sibyllisten och Galfrid, har han icke i främsta rummet
åsyftat att åt Lucanus och astrologien häfda den rätt, hvilken
må tillkomma dem som källor för Galfrids stjärneskildring.
Han öfverlämnar åt läsaren att själf afgöra, huru långt denna
rätt är bevisad, och vill för egen del fasthålla endast det,
som måste betraktas som oomtvistligt. Och detta är:
1) att Galfrid kännt Lucanus och de i medeltidsskolans
qvadrivialklass meddelade elementen af tidens stjärnkunskap;
2) att antingen nu Lucanus och denna stjärnkunskap
varit Galfrids källor eller icke, de likväl erbjuda i alla
punkter paralleler till Merlin-profetian, samt att de äro
tillräckliga att in i de minsta enskildheter förklara de hos
Galfrid påträffade föreställningarna; medan däremot
sibyllistens skildring medgifver blott en enda värkligen
beaktansvärd parallel — den som vidkommer stjärneridten, till hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
