Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till och med dessas dräkter ha gått i arf genom
två årtusen. Den vida och hvita dräkt med långa
hängande tröjärmar, hvari nutidens italienske
pulci-nella uppträder och som varieras af cirkernas clowns,
har man återfunnit på urgamla kampaniska vaser
och i pompejanska väggmålningar, och det lider intet
tvifvel, att atellanspelets Bucco burit en sådan kostym.
Äfven den rutiga arlekinsdräklen har sitt upphof
från samma lustspelsgenre, där den bars af Maccus.
En skådespelare, som utförde en dylik burlesk roll,
Buccos eller Maccus* roll, kallades af romarne för
en sannio. Äfven denna benämning har bibehållit
sig. Arlekinen kallas i Italien än i dag för en Zanni.
Emellertid är den italienska pulcinellkomedien
jämförelsevis ganska oskyldig och tam i all sin
uppsluppenhet. Atellanernas krydda för den stora
romerska publiken bestod däremot just uti att håna
all anständighet. Språket hade intet ord så groft,
att det icke där fritt uttalades, och lasten
ingenting så rått och naturvidrigt, att det icke där kom
alldeles obeslöjadt på tal. Intrycket af det groteska i
handling, samtal och åtbörder ökades därigenom,
att dialogen hölls på olika landsmål, allt efter de
spelandes roller. Den gamla litteraturen har bevarat
oss en mängd namn på atellanska spel. Namnen
påminna starkt om titlarne på nutidens så kallade
pantomimer, sådana de ges t. ex. på Köpenhamns
Tivoli. Så möter man atellantitlarne: »De båda
Maccerna», likasom man på Tivoliaffischerna kan få
läsa: »De båda arlekinerna», och vidare »Maccus
som flicka», »Maccus som soldat», »Maccus som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
