Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anor, och man anar, att den prakt, hvarmed de
moderna parisiska balletterna äro utstyrda, förhåller
sig till den prakt, som utvecklades i de romerska,
ungefär som det franska kejsardömet förhöll sig
till det romerska eller som en fransk
vaudeville-skådebana förhåller sig till den kolossala
Marcellus-teatern.
Frågar man nu hvad anseende de personer, som
ägnade sig åt teatern, åtnjöto i Rom, så blir svaret,
att aktningen för deras samhällsställning motsvarade
den inverkan de utöfvade på samhället: teatern i
Rom hade aldrig uppställt någon hög uppgift för
sig, hade aldrig värderat sig själf som en kraft i
den mänskliga förädlingens tjänst, och följden däraf
vardt, att det förakt, som i det republikanska Rom
med dess strängare seder och dess tillika allt för
trånga uppfattning af människolifvet, vidlådde
skådespelareyrket, under kejsardömet aldrig kunde
utplånas, ehuru, såsom vi framdeles skola finna, en
friare och mindre fördomsfull uppfattning af sociala
förhållanden i många andra afseenden gjorde sig
gällande under den tiden. Helt visst skulle denna
friare och humanare uppfattning ha kommit äfven
skådespelareyrket till godo, om själfva teaterväsendet
under kejsartiden hade höjt sig, i stället för sjunkit
allt djupare. Men nu var det så, att det ärfda
föraktet icke kunde utplånas. I Grekland betraktades
äfven skådespelaren som en konstens präst och en
medarbetare i kulturens tjänst. Män af de ädlaste
familjer kunde där uppträda på skådebanan, och
skådespelaren ansågs icke genom själfva sitt yrke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
