Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovärdig att bekläda äfven de förnämsta och viktigaste
platser i samfundet. Såsom bevis därpå behöfver
blott nämnas Eschines, Neoptolemos och Aristodemos,
som alla tre användes af athenarne som diplomatiska
sändebud eller ledamöter af utländska ambassader.
Om en grekisk skådespelare föraktades, så var det
icke hans yrkes, utan hans egen skull. I Rom
däremot betraktades skådespelaren som ärelös. Bland
infödde romare var det fördenskull endast slafvar
och frigifne, som ägnade sig åt yrket; de
skådespelare af fri börd, som dock ofta förekommo, voro
gäster på stället och vanligen af grekisk nationalitet,
samt uppträdde aldrig i atellaner och mimer, utan
blott i det högre dramat samt i pantomimerna. Den
romerske lagen, som i århundraden öfverlefde Roms
välde och vardt till mönsterbild i mycket för de
nyare folkens lagstiftning, fortplantade det
brännmärke, som vidlådde skådespelarekonsten, från släkte
till släkte, och det har kräfts mansåldrar, det har
kräfts att dramat, återupplifvadt och förädladt af
världens största snillen, återvunnit den aktning, som
det åtnjöt i det gamla Grekland, för att det höga
anseende, som denna diktart tillkämpat sig, skulle
kasta sin återglans på de konstnärer, som på scenen
förverkligade skaldens tankar. I våra dagar är det
fördenskull åter så, att skådespelaren åtnjuter den
aktning han själf förtjänar. Men skulle teatern åter
nedsjunka till hvad han under den romerska
kejsartiden var, så skulle skådespelareyrkets mödosamt
återvunna borgerliga ära säkerligen än en gång
bringas i fara. Åtskilliga symptomer därtill inställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
