Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad han därunder dock aldrig förlorade ur sikte
var ett vördnadsfullt och på sitt sätt fromt och
pietetsfullt umgänge med den natur, som han sålunda
förändrade. Han måste hafva inför sitt eget samvete
ett giltigt skäl till denna förändring, och skälet fick
icke bära prägeln af lumpen själfviskhet. Han, så
att säga, förband sig att återgifva åt naturen i annan
form hvad vackert han nödgades beröfva henne för
sina intressens skull. I våra dagar kan det hända,
att- en ek, som växer vid bondens stugudörr, under
hvilken han vet att far och farfar njutit svalka,
under hvilken han själf lekt som barn och under
hvilken han ser sina egna barn leka, utan ringaste
tvekan nedhugges af honom, om han för virket kan
förtjäna en eller annan krona. Intet band förenade,
trots det dagliga samlifvet, detta stilla organiska
väsen, som varit hans hems prydnad, med hans hjärta
eller hans fantasi. Sådant kan endast ske i en tid,
då folkets massa, utestängd från all känsloförfinande
bildning, blifvit inlärd och vand att i naturen ej se
annat än ett dödt material, som utan alla
förpliktelser från människans sida blifvit ställdt till hennes
förfogande. Om landtboarne, som voro hans
samtida, berättar däremot den romerske författaren
Plinius, att hvar och en utsåg åt sig en vän, äfven
bland träden, som växte vid hans hydda, och
helgade det för att bevara dess lif mot förstörelse.
Hvarje gård hade sitt vårdträd; hvarje stad hade
sina. Äfven hufvudstadens innevånare voro väl
bekante med de uråldriga träd, som växte inom
stads-murarne och voro angelägne att värna dem mot all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
