Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åverkan. På Neros tid funnos i Rom trenne träd,
nämligen en lotus på Lucinatemplets gård, samt en
annan lotus och en cypress på Volcanalen, som
allmänt ansågs vara äldre än själfve staden och, om
detta var riktigt, således måste haft en ålder af mer
än 800 år.
Vi komma nu till en annan sida af frågan.
Många af våra nyare författare, och bland dem den
utmärkte forskaren i Roms sedehistoria, professor
Friedländer i Königsberg, hafva anmärkt, att de
antika folkens natursinne, ehuru genom sin religiösa
stämning utmärkande sig framför den moderna tidens,
likväl var mindre omfattande och mer ensidigt. Såsom
det enda, men afgörande beviset härför anföra de*),
alt romarne, likasom grekerna, saknade allt sinne för
fjälltrakternas och alplandskapens skönhet. Det
bekräftas på alla punkter af den romerska litteraturen,
att det företrädesvis var dalen, slätten och hafvet,
hvilkas skönhet romaren erkände och älskade, när
nämligen dalen eller slätten lifvades af speglande
vatten och pryddes af lundar. Bergen värderade de
i estetiskt afseende egentligen endast som bakgrund
eller ram åt tailan. öfver allt, när det hos romarne
talas om naturskönhet, är det sådana trakters
skönhet, som menas. Ytterst sällan talar en romersk
skald på ett sätt, som visar, att hans öga med
beundran hvilat på ett berglandskap. Visserligen får
*) De kursiverade orden finnas ej i manuskriptet. — Jfr
omarbetningen af detta ställe i Viktor Rydbergs föreläsningar öfver
Konstens teori: »Det sköna och dess lagar» sid. 85.
Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
