Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I min föregående föreläsning redogjorde jag för
den betydelse, som poesien ägde för det romerska
kul-turlifvet. Ofta återkom jag därvid till namnet
Virgilius — namnet på den skald, som redan hans
samtid och därefter alla de följande århundradena med
största enhällighet tillerkänt högsta platsen på den
romerska parnassen. En af hans yngre samtida,
Ovidius, profeterade, att Virgilius skall läsas och
beundras, så länge Rom är världens behärskarinna.
Profetian har mer än gått i fullbordan. När
kristendomen höjde sin korsfana öfver den sjunkande
antika kulturen och utdömde så mycket af det, som
ditintills åtnjutit dyrkan och vördnad, gick dock
Virgilius’ lagerkransade rykte oantastadt genom
pröf-ningselden. De främste bland kyrkofäderna, såsom
Lactantius och Hieronymus, erkände, att han var
deras älsklingsskald, och den helige Augustinus lät
af den hednisk-mytologiska apparaten i hans
dikter icke afskräcka sig från att anbefalla dem som
en tjänlig läsning för den kristna ungdomen. Redan
barnen — yttrade denne kyrkofader — böra läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
