Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken denna kust är, vet han icke; nien sedan han
träffat de nödiga åtgärderna för skeppens och sina
följeslagars säkerhet, begifver han sig, följd af sin
vän Akales, på en upptäcktsfärd inåt det af lummiga
skogar höljda landet. Den första människa han
möter är en ung jägarinna, »lik en mö från Sparta till
dräkt, till vapen och anlet.» Bågen hänger öfver
hennes mjälla skuldra, hennes lockar fladdra fria för
vinden; klädningen, sammanhållen af en gördel, är
högt uppfäst och döljer icke det skönbildade knät
och den med purpurkoturnens band omsnörda vaden.
Vänligt upplyser hon honom därom, att det land,
där han nu befinner sig, tillhör den feniciska
prinsessan Dido, som i grannskapet håller på att
uppbygga staden Kartago, hvilken redan uppstiger med
väldiga murar och mot molnen växande fästen. Själf
frågar hon i sin ordning hvem Eneas är och råder
honom därefter att förtroendefullt anropa den
feniciska prinsessans gästvänlighet. Då jägarinnan
vänder sig och går in i skogen, så röjer hennes
majestätiska gång, hennes kläders ädelt draperade veck,
glansen, som strålar från bennes axlar — att hon
icke är en dödlig. Eneas igenkänner i henne sin
moder och vill ila efter henne, men hon är
försvunnen. Stigen, som han och hans vän Akates nu följa
genom skogen, leder till en höjd, hvarifrån de
plötsligt öfverskåda den nya staden med hans prunkande
borgar och slott, hans lifliga gator och hans
arbetande människoskaror, som likna de idoga bien, när de
om våren i blomstrande parker hämta honungens
safter och föra kupornas ungdom på svärmande tåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
