Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godt. Sin religiösa betydelse hade denna vidskepelse
däri, att man trodde varsel och förebud vara
synliga tecken från osynliga gudamakter. Det är
omöjligt att i religioner, sådana som den romerska, draga
en bestämd gränslinie mellan religion och
vidskepelse; där gäller i viss mån en engelsk filosofs
bekanta ord: »den vidskepelse, som staten bemyndigar,
är religion; den vidskepelse, som staten icke
bemyndigar, är vidskepelse».
Förebudstron hvilar på en slutsats, som i sig
själf icke är oantaglig. Slutsatsen är denna: om
det gifves en världsplan och en gudomlig vilja, så
måste vi människor, som, äfven vi, äro med våra
öden inbegripna i denna världsplan, vara denna
viljas underordnade tjänare och som sådane icke
alldeles beröfvade hvarje antydan om denna viljas
närmaste afsikter med oss. Naturligt är också, att
människorna till en början skulle efterspåra denna
vilja i naturens stora värld, hvari gudomens makt
och visdom uppenbarar sig för deras blickar. Det
dröjer, innan den insikt kommer, att det gudomliga
orakel, hvartill man allena har att lyssna och som
icke sviker, gör sig hörbart i människans innersta.
Och när den första föreställningen därom uppdyker,
söker man beröringspunkten mellan en högre värld
och människan i denna senares fantasi, i det
extatiska tillståndet, i drömmen och visionen. Därifrån
den intuitiva divination, hvarom jag förut talat. Sist
klarnar den insikt, att det inom människan finns
andra andliga faktorer än fantasien, hvilka måste
vara med, om man skall kunna vänta otvetydiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
