Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tillförlitliga orakel från den gudom, som lefver
inom oss såsom vi i honom. Ehuru den klarnar
sist, denna insikt, är likväl äfven den uråldrig, och
den gamle skaldefadern Homer var icke främmande
för den, då han lät Hektor, ilande till kamp och
död, utropa:
»Ett järtecken det gifs: att rädda
fäderneslandet!» —
blott ett järtecken — det att fullgöra hvad man
känner vara sin plikt, hvad man känner vara
vackert oGh godt, rättfärdigt och af samvetet
påyr-kadt. Föreställningarna om våra plikters materiala
beskaffenhet kunna växla; föreställningarna om hvad
som är rätt och sant kunna skifta; men budet att
handla i enlighet med vår öfvertygelse om det rätta
och sanna och göra detta, om ock våra själf viska
intressen afråda det, detta bud är det bestående. I den
tid jag skildrar, midt under orgierna under Neros
dagar, ljöd en röst härom öfver världen. Den kom ur
den stoiska filosofiens pelargångar. Och samtidigt ljöd
från Judaland en röst, än mer till hjärtat trängande,
som ropade detsamma och sade, att brottet mot
detta bud är den enda synd, som ovillkorligen skall
hafva sitt fulla straff, och som kallade detta brott
för synd emot den helige anden. —
Den intuitiva divinationens stora anstalter,
oraklen i Delfi och i mångfaldiga andra öfver den
hedniska världen strödda tempel hade under tiden före
kristendomens uppträdande råkat i förfall. Därom
föreligga mångfaldiga intyg: bland andra från Strabo,
Augustus’ samtida, och från Plutarkus, som i första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
