Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
århundradet efter Kristus skref en särskild
afhand-ling därom. De kristne, som äfven trodde på varsel,
förklarade detta fenomen så, att när frälsaren kom
till världen, förstummades demonerna och de
profetior, som präster och prästinnor från dem emottagit.
Man finner denna mening hos kyrklige skriftställare,
hos Arnobius, Eusebius, Prudentius. Senare tiders
historieskrifvare hafva tydt samma fenomen så, att
det vore ett vittnesbörd om hedendomens förfall
och ålderdomssvaghet och ha utsträckt denna sin
åsikt så, som den hedniska religionens tillstånd
under kejsardömets första sekler ej var annat än en
fortlöpande själfupplösningsprocess, påverkad af en
förhärskande otro och religiös likgiltighet. Det kan
intressera att höra hedningarnes egna försök att
förklara saken. Först må jag omnämna en förklaring,
som vill vara en ur naturorsaker hämtad och likväl
påminner om de kristnes sätt att tyda fenomenet.
Oraklen, sade man, förutsätta två samverkande
krafter: en gudomlig eller i god mening demonisk samt
en jordisk. När dessa båda samverka i människan,
som skall vara uppenbarelsens verktyg, då inställer
sig profetian. Om endera saknas, uteblifver hon.
Den jordiska kraft, som här är behöflig, har såväl i
Delfi som i Trofonius’ grotta och andra helgedomar
sitt vehikel i dunster, som uppstiga ur vissa källor
eller grottor. Enär allt jordiskt är förgängligt, är
äfven denna kraft förgängelse underkastad. Man ser,
att metallminor utsina, att sjöar sjunka under sin
vanliga nivå, att floder och bäckar och källor
uttorka, Hvad ligger då närmare till hands, än att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
