Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än hvad de egentlige judarne gjorde mot
kristendomen, hvilket också har sin enkla psykologiska
förklaring, ty på de lidanden och det tvång, som desse
proselyter underkastat sig för att vinna lika arfsrätt
med Abrahams barn, satte den paulinska, i Rom
mest spridda formen af kristendom, intet värde alls,
om icke såsom bevis på en uppriktig, men
missriktad tro.
Inom judendomen gingo vid denna tid, som
man vet, flere andliga strömningar. Den gamla
partiskiljaktigheten mellan sadduceer och fariseer
fort-lefde, och bland fariseerna själfve, särdeles utanför
Palestina, i Egypten och Mindre Asien, fanns nu en
filosoferande teosofisk riktning, som upphämtat
åtskilligt af Platos och de platoniserande filosofernas
idéer och sökte genom allegoriserande bibeltydning
inplantera dem i den judisk-religiösa
världsåskådningen. Sadduceerna rekryterade sig nu som förut
förnämligast bland de i Palestina bosatte förnämare
israelitiska familjerna. De måste i sin egenskap af
judar hålla strängt på den mosaiska lagen; men de
gällde tillika för tviflare, förmodligen därför att de
bättre än fariseerna bevarade minnet af det
för-exiliska mosaiska trossystemet och tillbakavisade
såsom nya eller utländska idéer en hel mängd delvis
mycket viktiga trossatser, såsom den om de dödas
uppståndelse, hvilka fariseerna omfattade, men hvilka
icke kunde med stränghet bevisas ur de kanoniska
skrifterna, än mindre ur den egentliga mosaiska
lagen. Till stöd för dessa läror åberopade fariseerna
en urgammal, bland de judiske fäderna fortlefvande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
