Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick nåd gå framför rätt, när icke essenförbundets
anseende och dess fredliga sammanlefnad ställdes
därigenom på spel. En utstötning ur essenförbundet
gällde lika med dödsstraff och kallades så. Också
berättas, att en utstött essen liknade en gren, som
afhuggits från sitt träd. Det lugn, hvari han
ditintills lefvat och hvarifrån han nu var bannlyst, de
vanor, som i förbundet blifvit till hans andra natur,
men som han i sammanlefnad med icke-essener ej
kunde följa, de förpliktelser han iklädt sig och som
oroade hans samvete, äfven sedan han blifvit löst
från dem, gjorde, att det sällan dröjde länge, innan
han tvinade bort och dog, såvida icke, hvilket också
kunde hända, en essenbroder, som lärt känna hans
elände, kom till honom och förde honom tillbaka till
hans fristad. Detta lät sig under vissa villkor göra,
och barmhärtigheten sökte göra dessa villkor gällande,
när helst det kunde ske.
Med undantag för det fall, att en essen
förbrutit sig mot sina förpliktelser och blifvit utstött ur
förbundet, hade han således en säker garanti för
sitt lefnadsunderhåll. Den gemensamma fonden torde
hafva varit bildad ej blott af den privategendom,
som man vid inträdet i förbundet öfverlämnade
densamma, utan ock genom en större eller mindre del
af den afkastning, som det gemensamma arbetet
in-bragte. Josephus säger, att fondens egentliga
ändamål var att utjämna lefnadsvillkoren mellan samtlige
essener, så att ingen broder skulle hafva allt för
litet, ej heller någon alltför mycket. Men redan
detta förutsätter, att de hvar för sig kunde hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
