Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farao. De vörda patriarken Jakob, ehuru han tillät
sig handlingar, som äro ur moralens synpunkt
för-dömliga. Bör man däraf draga den slutsats, att
historierna om Abraham och Jakob inverkat skadligt
på den judiska uppfattningen af hvad som är rätt
och orätt, godt och ondt? Stå icke sedlighetens
högsta bud tecknade som med eldskrift i profeternas
böcker? Rom förde sitt ursprung tillbaka till ett
kärleksförhållande mellan guden Mars och vestalen
Rhea Silvia. Icke dess mindre betraktade romarne
ett felsteg från en vestals sida som en oförsonlig
synd, belagd med ett förfärligt straff. Det är i
synnerhet en känd fransk statsman och författare,
Con-stant, som med många fyndiga skäl sökt göra troligt,
att myternas osedliga beskaffenhet var oskadlig för
grekernas och romarnes moraliska och religiösa lif,
eftersom dock icke dess mindre gudarne samtidigt
framställas såsom uppriktigt hyllande den moral,
mot hvilken de sjelfve stundom bröto, och fordrade
på oeftergifligt sätt sedlighetsbudens iakttagande bland
människorna. Constant säger, att likasom denna
världens store ofta hafva två moraler, en offentlig och
en privat, så hade gudarne, enligt den antika
föreställningen det äfven. I sin offentliga karakter voro
de sedlighetens väktare och stöd; i sin privata
karakter kunde de gifva vika för sina lustar och
böjelser. Men tydligt är då äfven, att antingen moralen
eller gudarnes anseende måste lida därpå. Är
moralen endast till för människorna, så äro
sedlighetens bud konventionella, men icke allmängiltiga; de
sakna då sin grund i själfva det gudomliga väsendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
