Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnes väl ännu tusenden, som tro, att Gud försänder
till evig pina själarna af de små barn, som dö,
innan de hunnit döpas. Men samma människor som
tro på denna lära, säga: jag förstår icke, huru hon
kan förenas med läran om djupet af Guds godhet
och rättfärdighet; men jag vet, att han är god, att
han är rättfärdig.
Men huru det nu än förhöll sig med vidden af
de hedniska myternas skadlighet för det intellektuella
och moraliska lifvet — de tänkande hedningar, som
insågo denna skadlighet, voro, om ock de öfverdrefvo
densamma, sedligt berättigade och sedligt förpliktade
att intaga den fientliga ställning, som de gjorde
emot den härskande och fäderneärfda tron. De voro
för öfrigt ganska få, som intogo denna krigiska
hållning och af sin samtid betraktades som ateister.
Den förste till tiden ibland dem var skalden
Lu-cretius, författaren till det ryktbara skaldestycket
Om Tingens natur. Den siste bland dem var, så
vidt man känner, Lukianos. Emellan dem båda
ligger något mer än ett århundrade, det århundrade,
som skulle kunna kallas romarerikets
upplysnings-period, i viss mån motsvarande det adertonde seklet
i det nyare Europas historia.
De båda författarne begagna ganska olika vapen.
Lucretius skrifver med glödande nit och djup
förbittring. Han liknar tron — den tro nämligen, som
han kände — vid ett jättespöke, hvars rysliga
anlete stirrar ned ifrån molnen, medan dess fötter
trampa människornas ädlaste anlag, förnuftet och
sedligheten, under fotterna. Gudarne skola störtas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
