Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— »Jupiter, du bar förmodligen läst Homerus’
och Hesiodus’ dikter. Säg mig nu, är det sant hvad
desse skalder sjunga om ödet — att det nämligen
är oundvikligt?»
— »Fullkomligt sant, Cyniskus.»
Härmed sammanställer nu den fräcke frågaren
ett annat ställe i Homerus, i hvilket Jupiter yttrar,
att han är allsmäktig — att han skulle kunna hänga
hela världsalltet vid en gyllene kedja och lyfta det
tillika med alla gudarne upp till sig. »När jag först
läste dessa verser», fortfar han, »så gjorde jag mig
en föreställning om din makt, som uppfyllde mig
med häpnad och helig fasa. Men nu ser jag, att
du tillika med din gyllene kedja, som lyfter
världsalltet, själf bänger och sprattlar som en fisk på den
tråd, som ödet spinner. Du medgifver det ju själf,
då du säger, att allt är ödet underkastadt, och att
icke det minsta låter sig ändra i ödets beslut. Jag
kan då icke inse, hvartill hela den gudstjänst och
alla de offer tjäna, hvarmed vi stackars människor
betynga oss, när vi med våra böner hvarken kunna
afvända något ondt eller skaffa oss något godt.» —
Jupiter svarar något förbryllad, att fastän offren just
icke medföra någon nytta, så äro de dock på sin
plats såsom en ärebetygelse åt bättre och högre
väsen, som vilja människornas bästa. Cyniskus frågar,
hvari gudarnes anspråk på att vara högre väsen
består. Jupiter svarar: I vårt eviga lif och vår
salighet. Cyniskus genmäler, att deras eviga lif ju
endast är ett evigt slafveri under ödet och således
ingen förmån, och hvad deras salighet vidkommer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
