Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens framstående andar. Han, Lukianos, ansåg en
sådan reformation omöjlig, om hon skulle ske på
myternas grundval, med bibehållande af de i hans
ögon oförnuftiga, ja hädiska gudasagorna. De andre
af tidens och litteraturens målsmän på filosofiens
och religionens område ansågo tvärtom myternas
bibehållande för nödvändigt, och de gjorde det dels
af välförstådda praktiska skäl, för att den religiösa
utvecklingen skulle kunna fortgå organiskt, utan
vådliga afbrott och skakande rubbningar, dels äfven,
emedan de trodde eller sökte inbilla sig, att myterna
under det brokiga skalet dolde djupa sanningar, väl
värda att taga vara på, samt emedan de hoppades,
att man genom deras allegoriska förklaring skulle
kunna göra dem icke blott oskadliga för moralen,
utan uppbyggliga både för tanken och den religiösa
känslan. Vi skola framdeles få se, att det icke var
de varsamme reformatorerna, utan den djärfve
Lukianos, som fick rätt. Omtanken om myternas helgd
frälsade icke hedendomen, utan påskyndade hans
fall, och de förnäme män och filosofer, som, för att
skona massornas tro, sökte bevara den gamla
religionens mytiska beståndsdelar, skulle snart till sin
häpnad erfara, att det var ur de lägre klassernas
midt, från föraktade trälar och barbarer, samlade
under korsets tecken, som det lyckade angreppet på
dessa myter skulle utgå.
Själf har Lukianos karakteriserat sig med orden:
»jag hatar skrytet, jag hatar lögnen, jag hatar
bedrägeriet.» Som gosse drömde han en gång, att
vetenskapernas gudinna lyfte honom upp på en vagn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
