Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förspänd med bevingade hästar, och förde honom
genom luften öfver många städer, folk och riken,
samt att han från vagnen utströdde sädeskorn öfver
jorden. Sin dröms fullbordan såg han däruti, att
han fick ägna sitt lif åt kamp mot vidskepelsen. Man
har kallat Lukianos en kall förståndsmänniska. Ett
kallt hjärta hade han visserligen icke. Man skulle
snarare kunna kalla honom en fanatisk
förståndsmänniska, ehuru fanatismen hos honom uppträder
gladlynt och skrattande. Skarp iakttagare som han
var, såg han, hvad hans samtid icke såg, att de
från Asien mot Europa framträngande idéströmmarne
hotade att dränka hela den västerländska bildningen
i ett haf af öfvertro och vidskepelse. Egyptisk
djurdyrkan, persiska mitrasmysterier, syriska naturkulter
af sinnligaste beskaffenhet hade hållit sitt intåg i
Europa; den till feberhetta stegrade religiösa känslan
hos folkmassorna och än mer nyfikenheten och
lysten-heten efter det underbara hos de mer bildade
klasserna gåfvo åt dessa barbariska kulter stor
utbredning, icke minst i världens hufvudstad, det
tongif-vande Rom. Lukianos såg, huru hågen för
vetenskaplig undersökning, för förutsättningslös filosofisk
forskning mer och mer vantrifdes i denna af
österländsk vidskepelse mättade luft; han såg, huru tillika
den grekiska skönhetskänslan, som påtryckt det
gudomliga en ädel mänsklig skönhet, höll på att
försvinna, sedan äfven den europeiska mänskligheten
börjat finna sig uti att knäböja för egyptiska
guda-vidunder, utrustade med hufvuden af hundar och
sparfvar. Han, den finaste konstkännare, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
