Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heliga, omätliga, eviga världsalltet eller något än
mer, så är det endast ett bevis på det mänskliga
förståndets svaghet att fråga efter hans skepnad.
Han är allt igenom kraft, allt igenom ande och
natur. Än dåraktigare är det att tro på många gudar
eller att upphöja mänskliga egenskaper till
guda-väsen. Den stackars mänskligheten har sönderdelat
det ena och enda gudomsväsendet i ett flertal, för
att kunna dyrka än den ena, än den andra strålen,
som utflyter från allmaktens sol. Hos olika folk
finna vi olika gudar och olika gudanamn. De äro
otaliga, dessa folkens gudar; till och med sjukdomar,
såsom febern, och vedervärdigheter, sådana som
förruttnelsen, har man af fruktan och okunnighet
upphöjt till högre väsen. Hela mytologien är en väfnad
af amsagor eller af skamlösa dikter, som påbörda
gudarne hat och afund, laster och brott.
Religionerna, sådana de nu äro, äro — fortfar Plinius —
alster af människornas fruktan och fåvitskhet. De
nuvarande kulterna och den nuvarande gudatron
innebära skymf emot det högsta väsendet, och då
man ser, huru dessa religioner verka, i det att de
dels visa sig vanmäktiga emot den mänskliga
ondskan, dels upprätthålla vidskepelsen och förtäta
mörkret, som rufvar öfver vårt förstånd, så kan man
med skäl spörja, om det icke vore bättre, att ingen
religion funnes. Och likväl är det så ställdt, att vi
icke kunna undvara religionen; staternas bestånd
fordrar, att folket tror på sina gudars försyn, och
tror att straff, om icke förr, så i ett annat lif följa
på missgärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
