Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörka ögonbryn, en lutning af hans panna, hvarvid
hans ambrosiska lockar svalla framåt öfver hans
odödliga hufvud — och Olympens höjder bäfva!
Hvad Homerus och Hesiodus säga, för att
framhålla Zeus’ höghet, upprepas i starkare uttryck hos
de efterföljande skalderna. Arkilokus, det jambiska
versslagets uppfinnare, som lefde 700 år före Kristus,
säger, att Zeus skådar ned på alla människors
görande och talande, skiljande våra handlingar i goda
och onda; allt måste hemställas åt hans nåd och
godhet. Terpander, hans yngre samtida, kallar Zeus
alltings begynnelse och ledare. Ju längre vi nedstiga
i tiden, dess kraftigare utveckla sig dessa tankar,
ödets mörka och mystiska makt, som enligt Homerus
stod jämte Zeus och högre än han, sammansmälter
nu till ett med Zeus’ egen vilja. Just det Zeus vill,
det är ödet, ty hans vilja är icke nyck och
godtycke, utan det högsta förnuft och den strängaste
följdriktighet. Mer och mer se vi också föreställningen
om den högsta rättfärdighet, förenad med godhet,
sälla sig till föreställningen om hans allmakt. Så i
ett yttrande af athenames Solon, att Zeus
öfver-vakar allt och bestraffar alla onda gärningar, men
att han icke straffar i vrede, såsom människorna
göra, utan är långmodig och därför låter de onda
gärningarna hopa sig, innan straffet kommer. Än
klarare framträder denna renade gudsidé hos det
sjette och det femte århundradets store skalder,
Pin-darus, Äschylus och Sofokles. Af Gud, säger
Pin-darus, beror allt; i hans hand ligga människornas
öden, de sorgliga som de lyckosamma. Endast på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
