Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den väg, som Gud visar oss, är välsignelse att vänta;
har vårt arbete framgång, så är framgången hans
gåfva. Från honom allena kommer all dygd och all
visdom. — I samme ande uttalar sig Äschylus.
Hans sublima tragedier inskärpa med en väldig
andemakt, jämförlig med Israels store profeters, Zeus’
öfversvinneliga majestät, rättfärdighet och visdom.
Polyteist är visserligen Äschylus det oaktadt; hans
tro på fädrens gudar är gedigen och icke störd af
något tvifvel; och likväl kan man, såsom Zeller,
den grekiska filosofiens historiker, anmärkt, med
obetydliga formförändringar sammanställa ur hans
tragedier grunddragen till en ren och upphöjd
mo-noteism. Äfven Äschylus’ store efterträdare Sofokles
lämnar polyteismen visserligen orubbad; men
gudavärlden, som hos Homerus är full af tvedräkt, är
hos Sofokles en bild af harmoni, en symbol af en
sedlig världsordning, och de månge gudarne endast
representanter af det ena högsta gudomsväsendet.
Och hand i hand med denna fortsatta tillnärmelse
till monoteismen går en allt bestämdare gestaltad
tro på ett högre öfversinnligt lif för jordens dödliga
släkten och på ett heligt mål för deras sträfvanden
— idéer, som endast i de blekaste färger och
osäkraste konturer kunna skönjas hos Homerus.
Odöd-lighetstron är i sköna strofer uttalad af Äschylus
och Sofokles från den grekiska skådebanans tiljor;
och hos Sofokles’ efterträdare, Euripides, finner man
de orden: »Hvem vet, om icke döden är det sanna
Iifvet, men lifvet blott ett döende?»
Så mycket nu än skalderna verkade som mono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
