Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släktet. Af desto större betydelse är det då, att
Virgilius just i en dikt af sådant slag upphöjer
Caesars och hans politiska planers fiende, Cato, till
någonting förmer än en gud, upphöjer honom till
lagstiftare på de elyseiska fälten och därmed förklarar
honom hafva varit den ädlaste och renaste
människosjäl, som gått genom dödens port. Omgjuten af
en sådan gloria öfverlämnades Catos minne till det
släkte, som lefde under Tiberius’, Caligulas och
Claudius’ tid. Det är fördenskull ej så underligt som det
i början vill förefalla, när man i filosofen Senecas
skrifter får läsa ställen, där Cato omtalas nära nog
som ett slags Messias, sänd af Gud, för att
människorna skulle få skåda sitt släktes urbild. Fullt nöjd
med bilden är Seneca likväl icke. Man märker det
däraf, alt han letar efter en annan än fullkomligare,
men icke finner den. >Om», säger han i en af sina
skrifter, »åsynen af den fullkomliga människan vore
oss förunnad, o huru skön, hur helig, hur strålande
af mild höghet skulle vi icke skåda den mannen!
Häpnande skulle vi stanna och bedja inför honom i
stilla bön. Han skulle upprätta och hjälpa oss. Årad
och dyrkad skulle han af oss varda; men icke med
offer, icke med bilder af guld och silfver, utan med
ett fromt och rättfärdigt sinnelag.»
Med tanken på denna idealmänniska yttrar
Seneca på annat ställe, att den vise alltid skall löna
ondt med godt; att han, fjättrad, misshandlad, ja
spikad på korset skall veta att förlåta sina fiender och
ödmjukt bringa Gud och mänskligheten offret af sitt
lif. På ett tredje ställe säger han, att om också en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
