Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att förgripa sig på majestätet, emedan de kallade
äfven en cesars lastbara handlingar för laster.
Tysta desse filosofiske predikanter var emellertid
icke möjligt. I samma mån som farorna hotade dem,
entusiasmerade de sig till en sinnesstämning, i
hvilken farorna icke längre syntes dem som faror. Det
mer än mänskliga och psykologiskt hållbara förakt
de uttalade för alt förlora allt världsligt, som annars
är för människan • dyrbart, att förlora sitt goda
anseende, sin vänkrets, sitt fädernesland, sin
förmögenhet, sitt lif har sin förklaring i det feberartade tillstånd,
hvari de under sådana omständigheter måste lefva.
Det var dem en njutning, att den världslige
härskarens s. k. allmakt kunde blifva till vanmakt inför
en oförfärad bekännare af sanningen. Hvad kan en
tyrann göra oss mer än fråntaga oss hvad vi äga,
eller lägga oss på pinbänken eller rycka tungan ur
vår mun eller döda oss, och hvad är detta sedan vi
en gång beslutat att finna oss däri? Besegra vårt
förakt för hans föraktliga gärningar eller vårt
medlidande med hans själs elände det mäktar han icke. —
Detta ideal af en i andlig mening okuflig
människa stod för högt för att enhvar af skolans anhängare,
som ville nå det, kunde det utan att göra det med
stapplande steg. Till dem hörde Seneca själf, ehuru
de sista åren af hans lefnad motsvarade hans lära
och ehuru hans död gaf bekräftelse åt henne. Till
dem hörde också skalden Lucanus, som på
pinbänken besegrades af sin mänskliga svaghet, men
återhämtade sitt mod och dog, sjungande sin sång om
den döende soldaten. Men de skildringar Tacitus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
