Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Missionsverksamheten var öflig bland de kristne
allt ifrån apostlarnes dagar. Apostlarne själfve hade
ju gifvit föredömet i enlighet med budet: »Gån ut
ibland alla folk och lären dem och döpen dem i
fadrens, sonens och den helige andes namn!» —
För andra och tredje århundradets kristne
missionärer var det vanligt, att de uppträdde klädde alldeles
så som de hedniske vandringspredikanterna — i den
anspråkslösa mantel, som kallades af grekerna tribon,
af romarne pallium, och som bars utan underkläder,
samt att de, likasom de kyniske missionärerna, läto
hår och skägg växa. Till dräkten kunde de således
icke skiljas åt. I sättet att vara företedde de dock
en olikhet. Den kyniske vandringspredikanten,
medveten om den aktning han åtnjöt och den af
folkmassan och myndigheterna erkända rätt, som han
ägde, tvekade icke, när han anlände till en by, att
samla unge och gamle omkring sig under öppen
himmel och tala till dem med hög röst. Den kristne
vandringspredikanten måste som oftast gå mer
varsamt till väga, ty ohyggliga fabler voro spridda bland
landsorternas hedniska menigheter om kristianernas
läror och seder. Rykten gingo, att de i sina hemliga
sammankomster slaktade späda barn och drucko
deras blod, och att de under sina aftonmöten
hän-gåfvo sig åt de vidrigaste laster; de bättre
underrättade, som visste, att detta icke var förhållandet,
togo dock för gifvet, att kristianerna voro ateister
eller att de dyrkade som ett slags gudomlighet en
korsfäst människa af judisk härkomst, och denne
tanke fyllde dem med afsky. För att varda hörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
