Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan de nu omtalade afdelningarna af
gudstjänsten afsjöngos, likasom i den mosaiska synagogan,
sånger. Redan aposteln Paulus uppmanade de af
honom och andra stiftade församlingarna till andlig
sång. Därtill nyttjades dels Gamla Testamentets
psalmer, dels särskildt författade lofsånger till Gud
och till frälsaren Jesus Kristus. I sången instämde
alla, män, kvinnor och barn. Hade under läsandet
och predikandet uppmärksam tystnad härskat —
hvilken dock under det fria föredraget någon gång
kunde afbrytas genom uttryck af bifall till
predikantens ord — så spände under sången entusiasmen
sina vingar och gjorde sig hörd i de samklingande
rösternas jubel, och synbar i de närvarandes blickar
och anletsdrag.
Men, andaktens höjdpunkt utgjordes dock af
bönen. Den samfälda bönen var det kristliga
för-samlingslifvets själ, likasom bönen inom familjen
var familjelifvets. Alla de äldre kyrkolärarne,
huru olika uppfattning de i öfrigt må hafva, äro
enige uti att framhålla bönen såsom
kristendomens hjärtelif. I bönen utöfva, säger en af dem,
alla kristna sin rätt som präster; bönens offer har
upphäft det Gamla Testamentets offer. Bönen skildras
som ägande makt att besegra lidande och död, väl
icke genom att upphäfva dem, men genom att gifva
deras offer kraft att tåligt, ödmjukt och glädjefullt
bära deras välde. Bönen, säger en annan
kyrkofader, visar sin kraft däri, att själar, som länge varit
ofruktbara och själfva känt sig som förtorkade,
blifvit genom ihärdigt bedjande så befruktade af den He-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
