Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klaring såväl i den försakande och farliga
lefnads-bana de valt, som i den större vältalighet, hvarmed
de till regeln voro begåfvade, och i den stora vikt,
som låg på kristendomens spridning till alla
landsändar. Men man finner också, att bedragare och
brödjägare ganska tidigt iklädde sig de vördade
missionärernas skepnad, för att lefva på godtrogne
kri-stianers bekostnad, samt att församlingarna, för att
skydda sig mot sådana, hade fastställt ganska stränga
regler. Detta var dess mer nödvändigt som
gästvänlighet var kristlig plikt, och blotta egenskapen eller
benämningen af broder i Kristus var tillräcklig, för
att vandraren, vare sig han var. missionär eller icke,
skulle finna sig emottagen som en medlem af den
familj, under hvars tak han inträdde. Man fastställde
fördenskull, att om en kristen vandringsman i
ut-blottadt tillstånd anlände till en församling och
anmälde sig i denna, skulle man förskaffa honom
tillfälle att förtjäna sitt bröd genom arbete i det yrke,
hvartill han var inlärd; hade han intet särskildt yrke,
skulle man bereda honom tillfälle att arbeta med
hvad helst han förmådde. Men med den late och
arbetsskygge hade man intet undseende; han
betraktades som en ovärdig och bortvisades.
En vandringspredikant, som ville fortsätta på
sin mödosamma bana, borde, om han ej var sjuk,
kvarstanna endast två eller tre dagar i samma
församling, och han var förbjuden att emottaga
penningar. Icke ens som resehjälp lämnades honom
sådana. Föda och hvad han behöfde af kläder var
allt hvarpå han ägde anspråk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
