Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den femte, som i likhet med den sjette, sjunde och
åttonde troddes för alltid ha gått förlorad. Med
ledning af den nämda innehållsförteckningen försökte
Viviani återställa den förlorade femte bokens
innehåll. Kort därefter hade Golius och Borelli, den
förste i österlandet, den andre i mediceiska
biblioteket i Florens lyckats påträffa arabiska manuskript,
som innehöllo de som förlorade ansedda 5:te, 6:te
och 7:de böckerna af Apollonius’ skrift om de
ko-niska sektionerna. Manuskripten öfversattes till
latinet och offentliggjordes i Florens år 1661, två år
efter att Viviani hade utgifvit sitt försök att på den
vetenskapliga divinationens väg återställa femte
boken. Man kunde nu jämföra det verkliga originalet
med den kopia Viviani gjort utan att ha sett
originalet, och det visade sig å ena sidan, att Apollonius
verkligen redan hade löst de invecklade problem,
som Viviani här upptagit till behandling, å andra
sidan, att Viviani hade grundligt satt sig in i den
gamle mästarens metod och i somliga stycken gått
alldeles samma och i andra stycken en än bättre
väg än han.
I det följande århundradet, det andra före
Kristus, lefde och verkade Hipparkus från Nicæa,
som, äfven han, var ledamot af den alexandrinska
akademien eller i hvarje fall uppehöll sig där någon
tid för sina studiers skull. Hipparkus var den
antika tidens störste astronom. Han bestämde solårets
längd med en förut okänd noggrannhet, uppgjorde
soltabeller, sysselsatte sig med den svåra teorien om
månens bana och uppgjorde en stjärnkatalog, hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
